deesaariis

Det är konstigt vilka vägar vänskap kan ta ibland. Att en person som jag aldrig trodde jag skulle bli nära, skulle visa sig vara en av de mer intressanta människor jag någonsin fått äran att lära känna.

När det kommer till vänskap kan man fundera på hur långt man ska gå. Ska vi alltid finnas där i vått och torrt oavsett hur illa vi beter oss och när är det i så fall lämpligt att anse att ens gräns är nådd.. när är det värt att anses vara en dålig vän för att orka med sitt eget liv. I ett liv där det händer så mycket hela tiden och vi ibland har svårt att hålla nästan ovanför ytan, kan det vara skönt att ha vänner att falla tillbaka på, vara helt självisk för en stund och bara "deppa" om det är det situationen kan behöva. Men när är det i så fall rimligt att anse att ens egen sörjeperiod är över och man måst börja agera som en vän som inte är själviskt deppig.. och om man egentligen inte känner sig redo är det någonting vi bör göra i alla fall? för att passa in i ramen.

En kollega sa till mig häromdagen att jag ska vara tacksam för att jag inte har en normal familj, att variation förnöjer istället för svensson-familjen. Men jag är böjd att inte hålla med.. ibland känner jag att det skulle vara SÅ skönt att bara få vara svensson för ett tag och inte behöva bry mig om, oroa mig för, tänka på och försöka göra de flesta i familjen nöjd, oavsett om det är i den närmaste eller i den yttre kretsen av familjen. När en släkting mår dåligt, vems ansvar blir det att se till att hon får den hjälp hon behöver? Hennes allra innersta, eller vi i utkanten som tycker oss se ett behov som enbart ev kan tillgodoses av professionella tjänstemän.. jag vet inte...  Jag känner mig emellanåt väldigt matt när jag tänker på det....

Mr M har en ljuvligt okomplicerad familj till största del.. och jag frågar ofta om han kan tänka sig att byta med mig... inte för att jag egentligen vill byta ut min familj, men lite mindre tragedier och lite mer lyckliga händelser tack!!! Det skulle vara kul om det hände lite normala oväntade saker som att jag blir sambo, förlovad och gift, eller om brorsan och syrran blir det.

Det skulle vara skojigt att se syster ta sin examen om motgångarna kan sluta komma, det skulle vara kul att ha ett normalt fungerande liv där ingenting verkar komma i kläm eller känna sig utanför. det skulle vara lite kul att känna att jag har lite extra energi över så att vi faktiskt kan ta tillvara på livet... ja ni vet...

Jag är så trött.... men det ordnar sig nog alltid... undrar om det är åska på gång? solen har gått i moln och det är sååå varmt.. och så har jag känningar i huvudet.. *pusta*

Så var det dags igen för en ny sprakande hälsoinriktning. min kropp har tagit vägar som jag inte riktigt trivs med och jag börjar väl mer eller mindre känna mig som en valross på torra land.. och VAD gör man åt det då?

Jo, man försöker fundera ut varför man håller på som man gör och så gör man inte så mer.. enkelt tror ni? Njae.. inte riktigt när det känns som om man skiter i det mesta.. men det gör jag inte för jag trivs inte alls med den kroppen jag har skapat mig.. sambokilon säger dem? Särbokilon också uppenbarligen!!!

You're the one that I wan't....

Idag har det varit riktigt varmt och det har väl gått som det kan gå på jobbet... hyfsat bra, varken bättre eller sämre än något annat så att säga....
Så vad har jag att säga annars då?

Min kompis har gjort slut med sin partner men ändå inte.... de vet inte vad de vill men hänger ändå ihop och det är väl som vanligt.. de vet väl inte och är väl inte riktigt redo att släppa varandra. Och må så vara...

Jag har varit med mr M och ätit, eller njae.. jag hade redan ätit när vi bestämde att jag skulle följa med och hålla honom sällskap i alla fall.. min söte pojke....

Jag har Greasedille och har lyssnat på gamla Grease-låtar hela kvällen/eftermiddagen..

Imorgon blir det ännu en dag med värme antar jag och att jobba och försöka få koll på det sista inför alla semestrar som är på gång.

Jag har tappat bort min lilla prata ådra.. jag brukar annars alltid ha något politiskt hett ämne att prata om, men just nu så är det faktiskt väldigt lugnt och stabilt i mitt liv.. det är bara lite viktproblem jag ska få bukt med sedan rullar livet aktivt på. Idag har jag och mr M gjort en liten pakt... hela juli ska vi inte äta godis och skräpmat.. det ska bli spännande att se vad det kan leda till:) och så ska jag försöka äta hälsosamt under tiden så klart.... :)

Ska jag försöka komma överens med den här bloggen nu då? Jag saknar dock min gamla och jag ska strypa det faktum att hemsidan verkar ha lagt ner platsen.. jag har gått miste om mina tidigare inlägg vilket jag tycker är väldigt synd.. jag har alltid tyckt att det varit roligt att diskutera och nu har lusten lite tappats.. istället har jag sträckläst Dan Browns böcker och har nu snart läst ut "I cirkelns mitt". Med tanke på att den helt och hållet saknar Robert Langdon är politisk och naturvetenskaplig så är den verkligen inte min stil, men ändå fångar den mig rätt bra:)

Jag väcktes ocks av att en liten elak vovve började skälla i natt och jag vet inte på vad.. sedan vaknade jag av att jag helt plötsligt blev påhoppav av en ilsken katt som fräste på Gordon.... det var mindre angenämt att vakna av den sortens händelser.. >_< Så..... stryp hunden... sedan vaknade jag av ytterligare en händelse, en stor skräll och jag TROR att det var Madde som återigen försökte sätta sig i säkerhet ifrån Hunden som uppenbarligen tyckte att mina katter är det mest spännande någonsin... men för att återgå till händelsen med den vilt skällande Gordon så var vi till slut tvungna att gå på upptäcksfärd i min "stora" lägenhet för att han skulle sluta morra och anse att det var frid och fröjd igen... men jag har ingen som helst aning om vad han reagerade på, men risken är väl stor att det var någon av katterna som puttade till något.. *stööööön*