So fucking fantastic.. !
Håller på och försöker rensa upp i min lägenhet... usch, fy, blä och *suck*
Tyson ligger inne på sängen och surar medan resten av gänget faktiskt håller sig här inne i vardagsrummet med mig... andra dagen han är här och vi får väl se hur det går... om ca 3 veckor ska han tillbaka för andra vaccinationen och sedan blir han kastrerad på det och sen ska vi leta efter ett nytt hem åt honom, så får vi se..
Idag är jag så fruktansvärt trött, jag vet inte ens vad det är för fel på mig.. jag vet bara att jag är trött.. det har varit så hektiskt ett tag, men jag känner att det börjar återigen bli dags att ta tag i tillvaron.. men hur då kan man tycka? Genom att förändra mig själv till en person jag inte vet om jag är?
I don't know.. men jag börjar med lägenheten så får vi se vad som kommer sedan..
Tyson ligger inne på sängen och surar medan resten av gänget faktiskt håller sig här inne i vardagsrummet med mig... andra dagen han är här och vi får väl se hur det går... om ca 3 veckor ska han tillbaka för andra vaccinationen och sedan blir han kastrerad på det och sen ska vi leta efter ett nytt hem åt honom, så får vi se..
Idag är jag så fruktansvärt trött, jag vet inte ens vad det är för fel på mig.. jag vet bara att jag är trött.. det har varit så hektiskt ett tag, men jag känner att det börjar återigen bli dags att ta tag i tillvaron.. men hur då kan man tycka? Genom att förändra mig själv till en person jag inte vet om jag är?
I don't know.. men jag börjar med lägenheten så får vi se vad som kommer sedan..
Detox dag två..
Det var en lättnad att se att ca 3 kg försvann ifrån mig igår.. fick annars lite hjärtstillestånd, men, men. vikt är inte allt eller hur???
*puh* ska snart hoppa in i duschen och få lite normal temperatur... jag är vaaaarm.. !!
*puh* ska snart hoppa in i duschen och få lite normal temperatur... jag är vaaaarm.. !!
Detox dag 1...
Ugh! Det är spännande att se se vad denna detox på tre veckor kommer leda till:)
jag hoppas till något varaktigt och bra i alla fall.. jag är trött på att ha gått upp i vikt och tänker nu börja med denna för att rensa ut lite slaggprodukter och få lite ny motivation och en nystart.. under tiden koncentrerar jag mig nog på lite promenader, en del yoga och så där... men ingen heavy motion så får min fot vila lite till.
Tjejmilen vet jag inte hur det kommer gå på, men det får gå på något sätt. Jag tog några springsteg idag på jobbet och det känns tyvärr fortfarande rätt bra i foten. Det skulle kanske underlätta att tappa lite vikt, jag vet inte.. men jag hoppas att det ska hjälpa lite i alla fall.. :)
Än så länge har jag lite huvudvärk, men jag är ändå rätt pigg , för att vara fredag och allt.. ;)
Igår var jag och mr M på handledarutbildning. Det var lite väl trist att sitta där i ca 3,5 timme, men vi överlevde.. nu ska det bli kul att sätta igång på allvar:)
jag hoppas till något varaktigt och bra i alla fall.. jag är trött på att ha gått upp i vikt och tänker nu börja med denna för att rensa ut lite slaggprodukter och få lite ny motivation och en nystart.. under tiden koncentrerar jag mig nog på lite promenader, en del yoga och så där... men ingen heavy motion så får min fot vila lite till.
Tjejmilen vet jag inte hur det kommer gå på, men det får gå på något sätt. Jag tog några springsteg idag på jobbet och det känns tyvärr fortfarande rätt bra i foten. Det skulle kanske underlätta att tappa lite vikt, jag vet inte.. men jag hoppas att det ska hjälpa lite i alla fall.. :)
Än så länge har jag lite huvudvärk, men jag är ändå rätt pigg , för att vara fredag och allt.. ;)
Igår var jag och mr M på handledarutbildning. Det var lite väl trist att sitta där i ca 3,5 timme, men vi överlevde.. nu ska det bli kul att sätta igång på allvar:)
Every night I lie awake and pray..
Usch, fy, blä och usch!!! jag har ingen koll på någonting, känner inte för någonting..
Känner mig inte sexig, känner mig inte snygg, glad, spirituell och vän.. jag känner mig som en buffel och sur, sur, sur..
Jag vill gräla högt och ljudligt, surt och bittert, jag vill ösa ur mig all min frustration, all min ilska, all min känsla av att inte vara hörd, inte vara brydd om, inte vara delaktig!!!
Jag känner mig som en pipig liten röst, och ett ilsket litet bi....
jag känner mig som en liten människa i en stor kropp som skriker för att komma ut, höras ut, men det hörs inte mycket alls..
Som en människa i ett fullsatt rum som skriker sitt allra yttersta men som ändå inte hörs...
Jag kräks!!! Kan inte någonting nytt och spännande hända snart??????????????????????????
Känner mig inte sexig, känner mig inte snygg, glad, spirituell och vän.. jag känner mig som en buffel och sur, sur, sur..
Jag vill gräla högt och ljudligt, surt och bittert, jag vill ösa ur mig all min frustration, all min ilska, all min känsla av att inte vara hörd, inte vara brydd om, inte vara delaktig!!!
Jag känner mig som en pipig liten röst, och ett ilsket litet bi....
jag känner mig som en liten människa i en stor kropp som skriker för att komma ut, höras ut, men det hörs inte mycket alls..
Som en människa i ett fullsatt rum som skriker sitt allra yttersta men som ändå inte hörs...
Jag kräks!!! Kan inte någonting nytt och spännande hända snart??????????????????????????
Why do Love has to be a Battlefield...
Just that.. why???
Fortfarande irriterad...
Jag vet liksom inte hur jag ska reagera, fundera, tänka eller någonting..
Det känns så orättvist på något sätt, samtidigt som det även till viss del är befogat.. fine, jag är en bitch, men jag bitchar inte om allt. En del grejer är faktiskt ganska viktiga för mig också.... alltså jag måste också få reagera på saker och ting och bara för att mr M inte reagerar så mycket behöver ju inte det innebära att jag måste vara likadan, att jag är likadan. Jag trivs inte alls med situationen just nu... liksom.. vad jag ska tänka, vad jag ska tycka och jag trivs inte när jag känner mig ensam om att fundera på det.
Det måste vara så SKÖNT att vara en sån som glömmer bort oegentligheter, det måste vara skönt att kunna släppa saker på två sekunder och inte tänka mer på om man sårat/blivit sårad i ett mindre gräl, om det nu ens var ett gräl. jag har lite svårt att avgöra sånt via msn, eftersom jag själv inte gärna tjafsar över MSN... men ibland har nöden ingen lag eller vad säger man....
Jag hatar att det alltid är jag som blir sittande till slut, funderande, tänkande undrande och orolig för att sen vanligtvis upptäcka.. att det var ju bara jag som tänkte, undrade och oroade mig. och det brukar vanligtvis inte vara en rolig upptäckt. Det måste som sagt vara så j-vla fint att kunna släppa det och bara gå vidare, men detta innebär också att jag ibland känner mig åsidosatt... som om mina känslor och tankar och funderingar inte har någon betydelse för de kan ju glömmas bort direkt.. att mina önskemål och behov inte behöver bli tillgodosedda för att någon inte tycker att de är särskilt viktiga.. men även om de inte är särskilt viktiga för dig behöver det inte betyda att det inte är viktigt och inte ska uppmärksammas för mig, för min skull om man så vill.
När ska folk förstå att vi alla är olika individer, med olika önskningar, behov och liv. När ska vi förstå att vi inte bara kan se till oss själva jämt, utan att vi även måste se till vår nästa , även om det är vår familj, våra vänner eller vår partner.
Jag är så trött på att försöka kämpa för mig själv och för att försöka få folk att förstå vem jag är och vad jag behöver. ska det vara så svårt att ex ställa frågan för att jag behöver ett svar? Ska det vara så svårt att komma ihåg att hålla ett löfte, för att det löftet betydde mycket för mig... ex som att åka och bugga. Det känns som om mina intressen och önskemål ibland inte betyder ett dyft. Alla andra är stressade och ingen bryr sig och alla har mycket och förstår jag inte, och bla bla bla... visst faan förstår jag, men när ska man förstå mig då? Varför ska det alltid vara släktträffar, tragedier eller vredesutrbrott som gör att personer väljer att ställa sig bredvis sin vän och faktiskt undspara lite tid för att göra det dem faktiskt tycker om.. som att gå ut en kväll på stan.. har inte jag varit ute och fiskat, varit ute och cyklat, åkt till smultronställen, utstått vissa släkter för att det (trodde jag i alla fall) kunde vara viktigt för mina vänner..... ?
Men när jag undrar om någon kan följa med någonstans, vill ingen för de känner ingen där, eller känner inte för det, eller så är de trött, eller så är det långt, eller så är det tråkigt, gudbevars.... Oh My God! Är jag så urtrist?
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här blogginlägget mer än *skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik* funkar det???
Jag är så frustrerad, ledsen och arg och jag blir ännu mer frustrerad, ledsen och arg, för att jag vet att det bara är jag som tänker på det, det är bara jag som funderar på vad jag gjorde för fel, hur det blev som det blev, och vad jag kan göra/kunde göra för att det inte ska, inte behövde ha blivit så osv.... men som sagt... det är ju bara jag som funderar på det. Alla andra har ju redan glömt det och gått vidare inte sant??
Det är ju bara jag som mår dåligt över det.. !!!!
Jag blir så jävla förbannad för det..... jag anser mig snäll och hygglig så gott jag kan. Jag verkligen försöker.. jag försöker verkligen tygla mitt humör, men ibland, ibland har jag faktiskt rätt att reagera på saker.. när jag blir undanskuffad, när min åsikt inte verkar ha någon betydelse, när mina önskemål inte verkar ha någon betydelse, för allt "blir ju så hysteriskt".. hysteriskt.. HYSTERISKT????!!!! Om han vill se på hysteriskt så kan han få se på hysteriskt.. .hysteriskt är när man skriker okontrollerat och har outsäglig panik.. jag kan få det, jag har fått det och jag vet att det säkerligen kan uppstå situationer då jag känner den formen av rädsla igen. Men BARA för att jag vill veta om en viss person ska komma så jag vet vad jag kan förvänta mig betyder det INTE att jag är hysterisk.... BARA för att jag undrade om jag blivit förbisedd när någon åker och lägger nät trots att vi skulle göra det, betyder det INTE att jag är hysterisk. BARA för att jag har en åsikt och känner mig förbisedd betyder det inte att jag som kvinna är HYSTERISK. Det betyder att jag är en människa, att jag har känslor att jag har åsikter och vill bli HÖRD. inte bortvinkad som något liten jobbig tjatig unge, utan som en kvinna, en tjej, en individ med åsikter, känslor och rätt till en röst.
BARA för att diskussionen inte uppfyller dina krav för att den inte är rolig, fylld av sötma och ljuvlig honung betyder det INTE att den inte är viktig, att du inte måste ha den, och att jag kan släppa den, bara för att du kan.
Och detta innebär att eftersom jag uppenbarligen har en vän, som jag inte kan ha diskussioner med, där jag blir kallad hysterisk när jag försöker prata ut om ett ämne innan det leder till ett bråk, så får jag aggressiva outburst på min blogg... men eftersom jag är så obetydlig.. är det ju ingen som läser den ändå!!!!!!!!!!!
Det känns så orättvist på något sätt, samtidigt som det även till viss del är befogat.. fine, jag är en bitch, men jag bitchar inte om allt. En del grejer är faktiskt ganska viktiga för mig också.... alltså jag måste också få reagera på saker och ting och bara för att mr M inte reagerar så mycket behöver ju inte det innebära att jag måste vara likadan, att jag är likadan. Jag trivs inte alls med situationen just nu... liksom.. vad jag ska tänka, vad jag ska tycka och jag trivs inte när jag känner mig ensam om att fundera på det.
Det måste vara så SKÖNT att vara en sån som glömmer bort oegentligheter, det måste vara skönt att kunna släppa saker på två sekunder och inte tänka mer på om man sårat/blivit sårad i ett mindre gräl, om det nu ens var ett gräl. jag har lite svårt att avgöra sånt via msn, eftersom jag själv inte gärna tjafsar över MSN... men ibland har nöden ingen lag eller vad säger man....
Jag hatar att det alltid är jag som blir sittande till slut, funderande, tänkande undrande och orolig för att sen vanligtvis upptäcka.. att det var ju bara jag som tänkte, undrade och oroade mig. och det brukar vanligtvis inte vara en rolig upptäckt. Det måste som sagt vara så j-vla fint att kunna släppa det och bara gå vidare, men detta innebär också att jag ibland känner mig åsidosatt... som om mina känslor och tankar och funderingar inte har någon betydelse för de kan ju glömmas bort direkt.. att mina önskemål och behov inte behöver bli tillgodosedda för att någon inte tycker att de är särskilt viktiga.. men även om de inte är särskilt viktiga för dig behöver det inte betyda att det inte är viktigt och inte ska uppmärksammas för mig, för min skull om man så vill.
När ska folk förstå att vi alla är olika individer, med olika önskningar, behov och liv. När ska vi förstå att vi inte bara kan se till oss själva jämt, utan att vi även måste se till vår nästa , även om det är vår familj, våra vänner eller vår partner.
Jag är så trött på att försöka kämpa för mig själv och för att försöka få folk att förstå vem jag är och vad jag behöver. ska det vara så svårt att ex ställa frågan för att jag behöver ett svar? Ska det vara så svårt att komma ihåg att hålla ett löfte, för att det löftet betydde mycket för mig... ex som att åka och bugga. Det känns som om mina intressen och önskemål ibland inte betyder ett dyft. Alla andra är stressade och ingen bryr sig och alla har mycket och förstår jag inte, och bla bla bla... visst faan förstår jag, men när ska man förstå mig då? Varför ska det alltid vara släktträffar, tragedier eller vredesutrbrott som gör att personer väljer att ställa sig bredvis sin vän och faktiskt undspara lite tid för att göra det dem faktiskt tycker om.. som att gå ut en kväll på stan.. har inte jag varit ute och fiskat, varit ute och cyklat, åkt till smultronställen, utstått vissa släkter för att det (trodde jag i alla fall) kunde vara viktigt för mina vänner..... ?
Men när jag undrar om någon kan följa med någonstans, vill ingen för de känner ingen där, eller känner inte för det, eller så är de trött, eller så är det långt, eller så är det tråkigt, gudbevars.... Oh My God! Är jag så urtrist?
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här blogginlägget mer än *skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik* funkar det???
Jag är så frustrerad, ledsen och arg och jag blir ännu mer frustrerad, ledsen och arg, för att jag vet att det bara är jag som tänker på det, det är bara jag som funderar på vad jag gjorde för fel, hur det blev som det blev, och vad jag kan göra/kunde göra för att det inte ska, inte behövde ha blivit så osv.... men som sagt... det är ju bara jag som funderar på det. Alla andra har ju redan glömt det och gått vidare inte sant??
Det är ju bara jag som mår dåligt över det.. !!!!
Jag blir så jävla förbannad för det..... jag anser mig snäll och hygglig så gott jag kan. Jag verkligen försöker.. jag försöker verkligen tygla mitt humör, men ibland, ibland har jag faktiskt rätt att reagera på saker.. när jag blir undanskuffad, när min åsikt inte verkar ha någon betydelse, när mina önskemål inte verkar ha någon betydelse, för allt "blir ju så hysteriskt".. hysteriskt.. HYSTERISKT????!!!! Om han vill se på hysteriskt så kan han få se på hysteriskt.. .hysteriskt är när man skriker okontrollerat och har outsäglig panik.. jag kan få det, jag har fått det och jag vet att det säkerligen kan uppstå situationer då jag känner den formen av rädsla igen. Men BARA för att jag vill veta om en viss person ska komma så jag vet vad jag kan förvänta mig betyder det INTE att jag är hysterisk.... BARA för att jag undrade om jag blivit förbisedd när någon åker och lägger nät trots att vi skulle göra det, betyder det INTE att jag är hysterisk. BARA för att jag har en åsikt och känner mig förbisedd betyder det inte att jag som kvinna är HYSTERISK. Det betyder att jag är en människa, att jag har känslor att jag har åsikter och vill bli HÖRD. inte bortvinkad som något liten jobbig tjatig unge, utan som en kvinna, en tjej, en individ med åsikter, känslor och rätt till en röst.
BARA för att diskussionen inte uppfyller dina krav för att den inte är rolig, fylld av sötma och ljuvlig honung betyder det INTE att den inte är viktig, att du inte måste ha den, och att jag kan släppa den, bara för att du kan.
Och detta innebär att eftersom jag uppenbarligen har en vän, som jag inte kan ha diskussioner med, där jag blir kallad hysterisk när jag försöker prata ut om ett ämne innan det leder till ett bråk, så får jag aggressiva outburst på min blogg... men eftersom jag är så obetydlig.. är det ju ingen som läser den ändå!!!!!!!!!!!
Det är inte bara jag!
Det är inte bara jag som startar bråk över ingenting. Det är inte bara jag som blir på dåligt humör och sur utan större anledning.
det är inte bara upp till mig att veta nästa steg och det är inte bara upp till mig att informera om önskemål och planer.
Det är inte bara upp till mig att förstå dina önskningar och behov och det är inte bara upp till mig att veta vad du tänker göra/vill göra/försöker göra idag, imorgon eller någon annan dag...
Du säger att du trampar mig på tårna hur du än gör, men jag anser inte att du trampar mig på tårna.. jag anser att du har ett helt liv vitt skilt ifrån mig, där du är ovillig att få mig att känna mig delaktig. Våra planer blir dina planer som du ska sätta i verket utan hänsyn till mina önskemål, och ofta då det är saker som jag inte vet något om blir jag handfallet satt på pottkanten utan en aning om vilket steg jag förväntas ta. Det är inte vi som ska göra saker, det är du och jag är bihanget som ska med... men utan egen vilja helst..
Detta är en orättvis skildring, men ofta känner du dig kränkt av att jag har åsikter och protesterar, domderar och pratar, men jag känner mig lika kränkt av att helt sonika struntas i... där det inte begärs någon inblandning av mig, utan jag kan helst sitta tyst och vänta på att det ska serveras en färdig lösning, och då är det bara att hoppa på båten och följa med..
Jag hatar att inte känna mig delaktig och jag hatar att jag för tillfället inte förstår mig på dig, och att du är så öppet ointresserad av att diskutera en lösning på ett som det verkar växande problem...
Jag kan inte strunta i allt och bara låta det passera, jag är en person med egna önskningar och ett eget liv. Du önskar att jag ska bli mer skogsmulle än jag är.. jag önskar att du ska ha ökad förståelse för min person och inte tycka om mig trots den jag är, utan FÖR den jag är...
Yes, jag är galen, temperamentsfull... that's the way I am.... och jag är ännu en gång osäker på om du kan hantera detta.... jag tycker så mycket om ditt fina sätt och din omtänksamhet och vilja att vilja hjälpa till, men jag hatar när du sluter dig och vägrar prata med mig för att du tror att det är mest safe. Det är det som så småningom kanske leder till ett uppbrott.. ett uppbrott som det verkar som om du kanske inte kommer minnas.. det blir ett i mängden av någonting....
Jag vet inte... jag känner mig ledsen och nedstämd och funderar mycket, men jag vet inte.. du oroar dig inte alls, och är inte intresserad av att blanda dig i mitt känsloliv.. bara du får vara ifred på båten, så är du glad.. och om jag är snäll och tyst... så är du ännu lyckligare.... men vad blir då min kompromiss? Vad är då min motprestation?
det är inte bara upp till mig att veta nästa steg och det är inte bara upp till mig att informera om önskemål och planer.
Det är inte bara upp till mig att förstå dina önskningar och behov och det är inte bara upp till mig att veta vad du tänker göra/vill göra/försöker göra idag, imorgon eller någon annan dag...
Du säger att du trampar mig på tårna hur du än gör, men jag anser inte att du trampar mig på tårna.. jag anser att du har ett helt liv vitt skilt ifrån mig, där du är ovillig att få mig att känna mig delaktig. Våra planer blir dina planer som du ska sätta i verket utan hänsyn till mina önskemål, och ofta då det är saker som jag inte vet något om blir jag handfallet satt på pottkanten utan en aning om vilket steg jag förväntas ta. Det är inte vi som ska göra saker, det är du och jag är bihanget som ska med... men utan egen vilja helst..
Detta är en orättvis skildring, men ofta känner du dig kränkt av att jag har åsikter och protesterar, domderar och pratar, men jag känner mig lika kränkt av att helt sonika struntas i... där det inte begärs någon inblandning av mig, utan jag kan helst sitta tyst och vänta på att det ska serveras en färdig lösning, och då är det bara att hoppa på båten och följa med..
Jag hatar att inte känna mig delaktig och jag hatar att jag för tillfället inte förstår mig på dig, och att du är så öppet ointresserad av att diskutera en lösning på ett som det verkar växande problem...
Jag kan inte strunta i allt och bara låta det passera, jag är en person med egna önskningar och ett eget liv. Du önskar att jag ska bli mer skogsmulle än jag är.. jag önskar att du ska ha ökad förståelse för min person och inte tycka om mig trots den jag är, utan FÖR den jag är...
Yes, jag är galen, temperamentsfull... that's the way I am.... och jag är ännu en gång osäker på om du kan hantera detta.... jag tycker så mycket om ditt fina sätt och din omtänksamhet och vilja att vilja hjälpa till, men jag hatar när du sluter dig och vägrar prata med mig för att du tror att det är mest safe. Det är det som så småningom kanske leder till ett uppbrott.. ett uppbrott som det verkar som om du kanske inte kommer minnas.. det blir ett i mängden av någonting....
Jag vet inte... jag känner mig ledsen och nedstämd och funderar mycket, men jag vet inte.. du oroar dig inte alls, och är inte intresserad av att blanda dig i mitt känsloliv.. bara du får vara ifred på båten, så är du glad.. och om jag är snäll och tyst... så är du ännu lyckligare.... men vad blir då min kompromiss? Vad är då min motprestation?
Tända ljus och rosa bubblor..
Har precis släpat mig upp från golvet efter ett pass med yoga... tragiskt nog konstaterade jag idag att Yoga nog är den enda platsen där jag kommer undan mig själv och mina grubblande, bubblande tankar... förutom när jag är med mr M då, då känner jag mig oftast som en solig plats, trygg och varm i hans "ömma famn"(poetiskt värre.. )...
Småvemodig sitter jag alltså här och funderar över livets små roämnen, och hur man får dem... jag önskar inget hellre ibland än att jag var sån som bara kunde supa in atmosfären runt mig och inte ha något annat i huvudet än den... tyvärr har jag en evigt påskruvad ström av ord inne i huvudet.. vissa fastnar men de flesta rusar vidare i en oändlig strid fors.. strömmande, virvlande och kvävande...
Ibland undrar jag om jag har vant mig vid att vara vemodig och därför alltid sitter i denna känsla? Evigt fast och fördömd... eller om det bara är så att jag fortfarande måste göra mig av med vissa slaggämnen.. att jag fortfarande bearbetar vissa jobbiga perioder i mitt liv som jag ej bearbetat ännu, frågan är om jag någonsin kommer komma över det hela, undrar om jag någonsin kommer kunna släppa någonting eller om det är mig dömt att jag ska vara vemodig i resten av mitt liv, oförmögen till att kunna njuta av varje ögonblick i mitt liv? Bara när jag verkligen anstränger mig och är där.. annars bara flyter jag mest omkring...
*suck*
Småvemodig sitter jag alltså här och funderar över livets små roämnen, och hur man får dem... jag önskar inget hellre ibland än att jag var sån som bara kunde supa in atmosfären runt mig och inte ha något annat i huvudet än den... tyvärr har jag en evigt påskruvad ström av ord inne i huvudet.. vissa fastnar men de flesta rusar vidare i en oändlig strid fors.. strömmande, virvlande och kvävande...
Ibland undrar jag om jag har vant mig vid att vara vemodig och därför alltid sitter i denna känsla? Evigt fast och fördömd... eller om det bara är så att jag fortfarande måste göra mig av med vissa slaggämnen.. att jag fortfarande bearbetar vissa jobbiga perioder i mitt liv som jag ej bearbetat ännu, frågan är om jag någonsin kommer komma över det hela, undrar om jag någonsin kommer kunna släppa någonting eller om det är mig dömt att jag ska vara vemodig i resten av mitt liv, oförmögen till att kunna njuta av varje ögonblick i mitt liv? Bara när jag verkligen anstränger mig och är där.. annars bara flyter jag mest omkring...
*suck*
Can't get over you... !!
I am worried... över det mesta och ingenting.. imorgon är det dags för jobbet och ingenting känns som det ska... det känns emellanåt som om jag fokuserar på fel saker och andra dagar som rätt.. idag vet jag att jag är väldigt trött på prylar i min lägenhet.. I wan't it to be neat and clean.. jag blir TOKIG av att den är så stökig.. visserligen är det inte just mitt fel den här gången.. för det är svårt att ha det städat när jag har en massa kartonger dukar och sånt över hela lägenheten.. *gruff*
Nu har jag väl rensat klart så mycket ska väl ut igen, men jag måste ju ändå bära ut det härifrån.. och det känns mindre inspirerande vill jag lova...
Huh!!! What!!!
huh huh!! huh huh!! what, what!!
Jag vill vara vild och galen, det känns som om jag har blivit vuxen helt plötsligt och jag vill inte vara vuxen än på länge!! I don't like to be like grown up, I like to be wild and crazy!! Saariis crazy.... *yey*
Inte göra en massa tråkiga saker som att sitta hemma med flätor i håret och träskor på fötterna, jag vill ha tokigt hår, tokigt smink, tokigt snygga kläder och bara vara ung och galen medan jag ännu är ung och galen. Flätor i håret kan jag ha när jag blir äldre... nu ska jag göra allt det som jag vill göra, men jag kan inte bestämma mig för någonting, alls!!!
I don't know what I wan't, I just know I don't wan't this, right now.. not now.. I'm not ready yet, ya know?
*suck* trött.. grinig.. mätt... less... *gruffig* trött på alla, trött på allt, trött.. ja trött.. försvinn, get away, get the hell out of here, ya know!!
Yes I am.... What...
Nu har jag väl rensat klart så mycket ska väl ut igen, men jag måste ju ändå bära ut det härifrån.. och det känns mindre inspirerande vill jag lova...
Huh!!! What!!!
huh huh!! huh huh!! what, what!!
Jag vill vara vild och galen, det känns som om jag har blivit vuxen helt plötsligt och jag vill inte vara vuxen än på länge!! I don't like to be like grown up, I like to be wild and crazy!! Saariis crazy.... *yey*
Inte göra en massa tråkiga saker som att sitta hemma med flätor i håret och träskor på fötterna, jag vill ha tokigt hår, tokigt smink, tokigt snygga kläder och bara vara ung och galen medan jag ännu är ung och galen. Flätor i håret kan jag ha när jag blir äldre... nu ska jag göra allt det som jag vill göra, men jag kan inte bestämma mig för någonting, alls!!!
I don't know what I wan't, I just know I don't wan't this, right now.. not now.. I'm not ready yet, ya know?
*suck* trött.. grinig.. mätt... less... *gruffig* trött på alla, trött på allt, trött.. ja trött.. försvinn, get away, get the hell out of here, ya know!!
Yes I am.... What...
