deesaariis

Som med de flesta firanden bjuds det på någon form av fika efter ceremonin. Jag hade ätit en korv innan då ceremonin inföll när jag normalt sett äter lunch och jag kände på vägen dit att det började pocka på. För mig är det jätteviktigt med regelbundna mattider för att inte kasta i mig mat och sen få ett eftersug som är jobbigt. Sagt och gjort, jag åt en korv.

När det var dags för fika så oroade jag mig lite för hur detta skulle påverka mig. Särskilt som jag har kakor hemma till en dessert framöver. Skulle det trigga ett mersug som skulle göra att jag skulle kasta mig över allt hemma? Men det hände inget. Såklart på firandet ville jag äta tårtorna ;) men där stoppar den sociala faktorn mig.

Några timmar senare kom jag hem och kände till min förvåning att min kropp signalerade att den var mätt. Jag blev glad för jag behövde iom det inte stålsätta mig för att inte äta upp all mat hemma vilket är otroligt skönt. Det är psykiskt påfrestande att hela tiden föra en mental kamp mot sin kropp iom att den har mycket mer vapen att sätta emot :/

Jag har försökt föra en kamp mot min kropp länge men på fel sätt. Nu försöker jag göra på rätt sätt så det ska bli en lång och hållbar livsstil. Det kanske tar längre tid med mycket snubbeltrådar men jag känner i mitt hjärta att det ändå är rätt.